Mike a.k.a. Push

Säger jag Dirk Dierickx vet ungefär 0,5% av er vem jag talar om, och ännu färre kan stava och uttala hans efternamn. Säger jag däremot Push aka M.I.K.E ringer det nog fler klockor i era huvuden. Dirk blev redan som 9-åring besatt av musik när han hörde och såg Depeche Mode på tv, han undrade och blev fascinerad av vad det var för konstiga instrument de använde och hur bra de lät, det var syntarna som hade gjort entré i Dirks liv. Två år senare började han plinka lite med egna synthar och blev då intresserad av att spela och mixa vinylskivor.

När han blev 16 år blev han mogen att träda ut i den riktiga världen, han tog sig artistnamnet Dj Mike och började spela på små lokala klubbar i Belgien. Han började även producera låtar under namnet M.I.K.E, det steg honom till huvudet i den milda grad att han även bytte förnamn till just Mike. Två år senare när han blev myndig hade han producerat en låt han var väldigt nöjd med kallad ”Vision Act”. Han började som alla oupptäckta producenter att skicka runt mängder med demoband till olika skivbolag och det blev tillslut det Antwerpenbaserade skivbolaget USA-Import som nappade på betet. Låten släpptes 1992 och det blev starten på Mike’s stora karriär. Nu hade han fått självförtroende och skivbolaget pushade (höhö) honom till att producera fler låtar, och det gjorde han under namnet Push som släppte låtar som ”Acid Hysteria” och ”Cybernetic Empire”.

Han hade ännu inte fått det stora genombrott han eftersträvade så han hungrade efter fler skivbolag. 1996 fann han skivbolaget Lightning Records som gillade Mike’s produktioner. På skivbolaget träffade han den större producenten Yves Deruyter som han fipplade ihop några singlar med. Hans stora genombrott kom dock ett år efter, och utan kompanjon, när han producerade låten ”Universal Nation” som fick favoritplatsen i vinylbacken hos DJ’s som Tiësto och Paul Oakenfold. Det är härifrån hans karriär pekar spikrakt uppåt, uppföljaren till Universal Nation blev låten Strange World, som för övrigt Scooter gladeligen norpade för sin låt "Weekend”. Eftersom Mike’s visste om regeln att alla goda ting är tre så släppte han ännu en succélåt med namnet ”The Legacy”.

Vid denna tidpunkt haglade det fina erbjudanden kring denne belgiske joddlare och han fick äran att spela på evenemang som till exempel Love Parade, Godskitchen, Gatecrasher och Trance Energy. Han startade 1999 sitt egna lilla skivbolag scanner records som huserar bland andra Marco V, Steve Lawler och Timo Maas. I samma veva som han startade sitt skivbolag omkom hans gode vän och producent Marino Stephano i en tragisk bilolycka. Han producerade den stämningsfulla låten ”Push – Till We Meet Again” till hans ära, som Tiësto förevigade på hans album Magik 6.

En sak jag inte riktigt kan förstå är hur han har haft tid att släppa alla dessa låtar, under alla dess alias som antagligen skulle ta upp halva denna sida om jag skrev ner dem. Mike har släppt omkring 180 vinyler och 65 remixar och det verkar inte som om hans produktionshastighet sinar heller eftersom vi hör ungefär en ny låt producerad av Mike varje månad. Konstigare är kanske att nästan alla låtar håller otroligt hög kvalitet, det gör honom till den ledande belgiska producenten tillsammans med Laurent Veronnez.

Bland de viktiga projekten hör bland annat Plastic Boy (som nyligen gav ut den allsmäktige singeln ”Live Another Life”), Ultravibe tillsammans med L-vve, Solar Factor och sist men inte minst (kortast dock) Push. Jag råder er att hålla utkik efter låten ”Push – Journey of Life” som Tiësto spelade på sin stora konsert, den låter mycket mycket lovande.

Vill du se lite fler bilder på honom, läsa hans milslånga diskografi, kolla in hans videos, skriva i hans forum, tjuvlyssna på hans musik eller se turnédatumen så kan ni besöka hans hemsida på www.mike.be