Özgür Can

Trots att Özgür Can inte låter sådär supersvenskt så är han en av de stora framtidshoppen för elektronisk musik i Sverige tillsammans med producenter som Progresia, Mike Shiver, Christian Rusch och Dréas. Det var därför jag beslöt mig för att plita ner några rader om honom, jag anser att han förtjänar lite mer uppmärksamhet. Har ni det goda minnet i behåll så kanske ni minns att han spelade progressiva toner för oss i det tredje Landscape-kapitlet för några veckor sedan. Det blev ett väldigt bejublat set med många nya och fräscha låtar man inte hade hört förr, han spelade även många av sina egna produktioner, som jag kommer till lite längre ner.

Dem med höga betyg i geografi kanske har listat ut att hans namn är turkiskt, men han är faktiskt född i Sverige det soliga året 1982, vilket gör honom 21 år gammal. Hela Özgür’s uppväxt kretsade kring just musiken eftersom hans föräldrar även är mycket muskintresserade, så det kanske inte är så konstigt att han blev producent, att han valde just trance var ju ett tecken på god smak. Det var dock när han gick i mellanstadiet som hans stora intresse för musik blommade upp. Han hade hittills bara lyssnat euro och populära artister som Rob ’n’ Raz, Maxx, Capella och Melody MC men när han gick i sjätte klass så fick han kontakt med några äldre grabbar som gillade något som kallades ”Techno” och ”Psytrance”. En dag kom han hem till en av killarna, satt sig i soffan och lyssnade för första gången på Etnica’s album Alien Protein; han blev helt såld och han hade aldrig hört något liknande. Özgür fick låna skivan, spelade av den på band och lyssnade på bandet varenda dag i flera månader framåt.

Eftersom han snart kunde varenda ton på bandet utantill så frågade han de äldre killarna vart man kunde köpa annan liknande musik. Dem visade Özgür skivbutiken ”Mega” i Stockholm där han köpte sin första goa-skiva: ”Trancewave – Phototropic”. Hans fascination nådde inga gränser och han inhandlade fler och fler album med bland andra Astral Projection. Lite senare började han också vidga sina vyer lite och inhandlade några technoskivor med artister som Henrik B, Cari Lekebusch och Adam Beyer.

En sen natt så kom Özgür hem, trött och utmattad efter en fest, han lade sig i sängen och slog på MTV och showen ”Partyzone” för att slötitta lite. Precis innan han somnade så hörde han den vackraste melodi han någonsin hade hört. Han störtade upp ur sängen och kastade sig över papper och penna för att anteckna vad denna vidunderliga låt hette, texten löd ”System F – Out of the Blue”. Dagen efter gav han sig ut på skivletaräventyr och finkammade alla skivbutiker i Stockholmsområdet, ingen tycktes ha skivan. Özgür fick till slut tag på skivan, han undrade vilken genre denna underbara musik tillhörde, han fick svaret ”trance”; det var denna dag som kom att förändra hans liv för alltid.

Eftersom han ville bli en del av denna underbara musikindustri så började han producera egen musik, till en början med programmet Fasttracker 2 men han ville ha något mer komplext. Han gav sig ut på Internet och sökte på musikprogram, han fann Fruityloops, ett program han använder än idag, och han har inga som helst planer på att byta till varken Cubase eller Reason.

Några stora inspirationskällor i ett tidigt stadium var producenter som James Holden och Timo Maas. När året blev 2001 så möttes Özgür av den stora prog-vågen som sköljde över världen med artister som John Creamer och Stephanie K. Även progressiv musik kom han tillslut att älska, och han var länge osäker på vilken sorts musik han själv ville producera. Var det melodic, proghouse eller progtrance? Har du hört några av hans produktioner idag så kanske du hör att det är en korsning av dem tre.

Han fortsatte att producera ett litet tag och fick till slut ihop några låtar han var nöjd med. I somras så skulle hans vän Rouzbeh Delavari (som är admin på progressive.nu) till England för att spela. Özgür gav honom några cd-skivor med låtar han hade producerat och sade till honom att sprida ut några skivor runt om i England; det gjorde han. När Özgür var på semester i Turkiet så fick han ett sms av Rouzhbeh som löd ”Kolla din email mannen!”. Han åkte genast till närmaste Internetcafé och kollade. Han hade fått ett mail av en man kallad Justin Garret som äger skivbutiken ”Plastic Fantastic” (som även har tre egna labels) i England. Justin skrev att han var intresserad av att signa Özgür’s låt Weightless, det var hans första kliv in i musikindustrin han hade velat sätta sin fot i länge.

Det var inte slut där. Han fick även ett mail från en man i Holland som hade hört hans lugna och breakbeat-aktiga låt Eternity. Han gillade låten, men han ansåg att den inte var något för just hans skivbolag, därför skulle han skicka vidare låten till skivbolaget ”3 Beats”. Efter en vecka fick han svar från 3 Beats, dem gillade låten men tyckte att vissa delar borde göras om. Eftersom Mike på 3 Beats visste att han var vän med Rouzhbeh så föreslog han att Özgür och Rouzbeh kunde göra låten tillsammans, så de satte igång att göra om låten från scratch, men behöll slingorna. Dem gillade låten och den blev hans andra signade låt.

Det är ganska svårt att förklara hur Özgür Can låter för någon som aldrig har hört en produktion med honom, det finns helt enkelt inte så många som har samma sound. Det är någon sorts lugn och melodisk progressiv house, ni som har hört Sasha’s album Airdrawndagger vet ungefär hur det låter. Låtarna är lite svävande, melodiska, trallvänliga och allmänt mysiga. Jag har fått tillfälle att lyssna lite på Özgür’s produktioner, den jag absolut fastnade för är ”Weightless” som jag hörde första gången när Progresia spelade den på Landscape 001. Weightless skiljde sig direkt från dem andra låtarna, och namnet passar faktiskt in riktigt bra, han har använt många härliga, udda och gladlynta instrument som ger en ett fånigt leende på läpparna.

Låten ”Zero Hours” är lite mer techno- och tribalinfluerad, fortfarande melodiös och med lite halvgalna effekter. Varför döpte han den till Zero Hours? Jo det var därför att han satt och spelade väldigt mycket Command & Conquer Generals: Zero Hours med sina vänner, så namnet blev en sorts hyllning till spelet.

Låten ”On A White Day” skulle faktiskt passa in väldigt bra på tidigare nämnda Airdrawndagger, ännu en mycket bra produktion. Han blev klar med låten omkring 6-7 på morgonen, tittade ut och såg ett dimtäcke, så han döpte låten efter dimman helt enkelt. Jag trodde först att han menade en alkoholfri dag, men där trodde jag alltså fel. Låten ”Tangerine” betyder mandarin på engelska. Kvällen innan han gjorde klart låten så var han ute med en god vän och drack mandarincider som han är förtjust i, så det blev tangerine, ännu en namnhyllning alltså.

Jag hade även några undringar kring Özgür som han gärna ville svara på:

Är det någon annan i din familj som har fått en musikalisk karriär?
Nej, ingen karriär, men farfar och farmor är ena hejare på att sjunga.

På vilka olika ställen runt om i världen har du haft spelningar, och vilket ställe har varit bäst?
Har tyvärr bara haft tillfälle att spela i Sverige, den bästa spelningen jag har haft här var Valborgskryssningen i våras.

Vilken svensk tranceproducent tycker du är bäst för tillfället?
Ooh, svårt att säga. Finns för mycket talang för att bara nämna en. Petter, Rouzbeh Delavari, Envio, Antiloop-killarna… listan kan göras hur lång som helst, i och för sig producerar inte alla trance, men i alla fall elektronisk musik.

Vilken av dina låtar är du mest stolt över?
Hmm, det är också svårt. Min nya breaks-låt som heter ”Escape” är jag jäkligt nöjd med, men det är nog låten ”Eternity” som jag gjorde tillsammans med Rouzbeh som jag är mest stolt över.

Slutligen, nämn den absolut bästa låten någonsin, med en käck motivering.
Ooohhh världens svåraste fråga... det är nästan omöjligt att svara på den. Men får jag nog säga Tiëstos remix på Delerium – Silence, den kommer jag nog aldrig att tröttna på, den är helt perfekt på allt sätt och vis.

Tack så hjärtligt för att du tog dig tid och lycka till så mycket i framtiden!
Det är jag som ska tacka, see you soooon!

Vill du se Özgür live så kan ju ett alternativ vara att besöka ”Obsession”-festen den 22 november, hinner eller kan du inte det så kan du ju gärna besöka hans hemsida på ozgurcan.tk.