Astral Projection

Astral Projection, som nu består av Avi Nissim och Lior Pearlmutter, är ett fenomen som de flesta trancefantaster någon gång har snubblat över. Duon från Israel kallas ibland, välförtjänt, för kungarna av goa-trancen.

Det började redan i ung ålder i den israeliska grundskolan när de två knattarna Avi och Lior sprang omkring och lekte på rasterna. Mellan alla kurragömma- och guld & silver-lekar så hittade de snart ett gemensamt samtalsämne - musiken. Trots deras stora intresse så korsades deras musikaliska vägar inte förens något decennium senare. Lior kunde redan vid 11 års ålder spela någorlunda flytande på sin synth och Avi hade vid samma ålder turnerat runt i Israel med några industrial-band, som ni kanske förstår så var technon inte ens uppfunnen vid den tidpunkten. När Lior (synthmannen) vid tretton års ålder tyckte att han kunde hantera sin musikaliska gåva tillräcklig bra så var han sugen på att starta ett eget band. Det gjorde han med hjälp av kompisen Yaniv Haviv som tillsammans bildade gruppen "Paradox". Bandet spelade musik som var åt industrialhållet och fick tyvärr (eller kanske som tur var) inga stora hits. Lior fortsatte att kämpa på i en herrans massa år men han slog aldrig riktigt igenom.

Nu var året 1989 och Berlinmuren hade fallit, jag hade fötts och technon hade börjat krypa fram ur hålorna. Lior ville verkligen tillägna resten av sitt liv åt musiken så han insåg att för att komma någonstans så måste han göra något drastiskt. Han kom och tänka på sin gamle barndomsvän Avi som han inte hade hört något av på ett par år. Avi hade nu blivit en känd och respekterad DJ i Israel som spelade Techno, Acid och New Bit-musik. Lior ringde upp Avi och frågade om han inte ville vara med och starta ett litet projekt. Avi var inte sen att haka på idén och Lior fick även med den forna vapendragaren Yaniv Haviv och en herre vid namn Guy Sebbag. De kallade gruppen SFX som helt enkelt står för "Sound Effects". När de inte satt fastklistrade vid syntharna i studion så turnerade de runt på klubbar i Israel och fick ett ganska gott mottagande. Två år senare, 1991, så fick de slutligen ut sin första låt på marknaden som de kallade "Monster Mania" och som släpptes på ett belgiskt bolag. Strax efter släppet så blev Yaniv ledsamt nog inkallad i den israeliska armén vilket rörde om lite i producentgrytan hos grabbarna. De beslöt sig istället för att prova lyckan i "Amerikat, det stora landet i väst”. Så Lior drog med sig Avi och de tog sitt pick och pack och flyttade till New York. De fick snart jobb i en stor studio på någon mystisk bakgata med brinnande tunnor, sorgsna tiggare, gängbråk och rykande avloppsbrunnar, bildligt talat. Avi trivdes dock inte i denna stora och skrämmande metropol så han for tillbaka till Israel igen, med sig hade han inspiration från technovågen som just då sköljde över USA.

Lagom till Avi's hemkomst så hade Yaniv slutat tjäna den israeliska armén och kunde koncentrera sig på musiken igen. De fortsatte jobba med SFX-projektet utan Lior och gav ut singeln "Another World" på ett tyskt skivbolag. 1994 så hade även Lior tröttnat på stressen och oljudet i New York och flyttade tillbaka till hemlandet Israel igen. Lior blev mottagen med öppna armar av resten av SFX-gruppen och de tog nya tag när han kom med nya, fräscha och revolutionerande musikvisioner. De fyra musketörerna startade i samma sväng ett skivbolag som de döpte till "Trust in Trance" och de började även jobba med deras första cd. Till slut släpptes deras debutalbum Trust in Trance vol.1 ut på marknaden och fick ett hysteriskt bra mottagande, detta var startskottet för något riktigt stort. Efter det så ville Guy prova lyckan på egen hand och lämnade gruppen för att istället starta gruppen "MFG".

Nu när pengarna hade börjat strömma in så byggde de en helt egen professionell studio och började samtidigt jobba på deras andra album med ett nytt alias - Astral Projection. Snart släpptes Trust in Trance vol. 2 som fick ett minst lika bra mottagande, albumet klättrade upp till en åtråvärd andraplats på den israeliska försäljningslistan och albumet sålde även mycket bra i resten av Europa. På albumet fanns den klassiska låten Mahadeva, den fick faktiskt både mig, och många andra, att bli riktigt intresserade utav Goa-musiken och den står kvar på min lista över de absolut bästa och mest betydelsefulla låtarna någonsin. Jag kan lyssna på den än idag och förundras hur bra och modernt det fortfarande låter. Undrar ni över samplingarna och namnet på låten? För er som inte talar indiska kan jag berätta att "Mahadeva" är ett annat namn på Shiva och "Ohm namah Shivaya!" betyder ungefär "Buga er inför Shiva". Shiva är nämligen den guden som symboliserar den ändlösa dansen, fiffigt va?

Även Avi och Lior kunde den gamla beprövade regeln att alla goda ting är tre så de släppte ytterligare en del i Trust In Trance-serien. Trust in Trance vol.3 fick om möjligt ännu bättre mottagande än både volym 1 och 2. Albumet hyllades som ett stort mästerverk av alla stora tidningar i England och Astral kröntes till kungarna av Goa av jublande musikrecensenter. Albumet var även det första av Astral Projection's album som hittade till svenska butiker och då även rätt ner i min lilla hand, i västlandet så pryddes dock albumet av en annan cover som inte hade med "vol.3", därför kan det vara förvirrande. Men sitter du på ett Astral-album som lyder "Trust in Trance" så är det med största sannolikhet nummer tre du har. Jag kan inte annat att hålla med om att det är ett mästerverk med låtar som "Kabalah", "Enlighted Evolution" och "People can Fly". När jag ändå talar om People can Fly, det var den första låten inom goa-genren som det gjordes en video till. De samlade Israels allra bästa animatörer för att försöka göra en så glassig video som möjligt. Jag själv hade svårt att låta bli att rulla mig på golvet i skrattkramper när jag såg videon som föreställer flygande och dåligt animerade skyltdockor som ska föreställa människor, men jag ska väl inte klaga då videon är gjord 1994.

Ett år senare, 1996, gick de ifrån "Trust in Trance"-conceptet och släppte albumet The Astral Files. Även detta album fick fina recensioner världen över och Astral's popularitet växte till oanade höjder, de började nu få erbjudanden om spelningar över hela världen, från Japan till Mexiko. Albumet bjöd på fyra remixar av gamla dängor samt nya dunderbraklåtar som "Ionized" och "Zero". Efter att albumet hade släppts så lämnade Yaniv Haviv, av okända anledningar, Astral-projektet (höhö) för alltid. Nu bestod Astral Projection enbart av den gamle och rutinerade DJ'en Avi Nissim samt den skicklige producenten Lior Pearlmutter.

Året blev 1997, nytt år och nya utmaningar. Vid denna tidpunkt hade fler väldigt skickliga Goaproducenter som Simon Posford (Hallucinogen, Shpongle), Man with No Name, Chi-ad och Etnica börjat på allvar konkurrera med Astral Projection samtidigt som de otaliga fansen skrek efter ännu ett album. Återigen begravde de sig i den mörka studion i nio månader (nej de fick inte barn) för att i slutet av året presentera deras nya och glänsande album Dancing Galaxy. Albumet bestod endast av tidigare helt osläppta låtar och skapade en större hysteri bland fansen, albumet blev det bäst säljande trancesoloalbumet någonsin med Hallucinogen's album Twisted jagandes strax bakom. De anlitade återigen animatörerna från Israel för att göra en video till titelspåret "Dancing Galaxy". Som tur var så hade animatörerna skaffat sig fruktansvärt mycket mer erfarenheter nu så det slapp spruta blod ur ögonen på mig. Videon till låten är faktiskt riktigt bra, man får följa någon sorts högtalarmojäng som åker runt i universum med uppdraget att samla solstrålar. Man får sedan se hur det byggs en ny sol, stråle för stråle, innan solen i slutet är färdig och börjar röra sig i takt till musiken som resten av universum; ok det lät inte så fruktansvärt lockande på beskrivningen så ni får leta rätt på den själva.

Eftersom Astral Projection nu ändå var igång och på albumsläpparhumör släppte de SFX - The Unreleased Tracks 89-94 som, just det, innehöll osläppta låtar från åren 89-94. 1998, Nytt år igen, nytt album, denna gång tog det tio månader. I början av 1999 (det underbara tranceåret) så släpptes Astral Projection's sjätte album Another World med en mystisk och mörk cover på den version som släpptes i Skandinavien, de skippade denna gång den välbekanta solen som hade prytt alla deras föregående album. "Another World", som även är en låt på skivan, var faktiskt en av deras allra första låtar, men som nu hade renoverats och gjorts till ett riktigt mastodontspår. Även Another World var en mycket bra skiva med spår som "Nilaya", "Aqua Line Spirit" och "Visions of Nasca".

Med hundratals och åter hundratals låtar i bagaget beslöt sig Avi och Lior att släppa ett slags best of-album med de absolut bästa låtarna från deras karriär samlade på två skivor. I maj år 2000 släpptes In the Mix som var en historisk genomgång över deras främsta verk. Trots att det enligt mig fattas några guldkorn på samlingen så tyckte jag att de fick till en mycket bra lista, man fick även fyra helt nya låtar. Axis v0.99 och Burning Up som avslutade de båda skivorna var två renodlade melodiska trancelåtar, något som jag blev mycket överraskad över; de visade att de inte bara kunde hantera Goa utan även ren och skär melodisk trance. Har du inget Astral-album sedan tidigare och är nyfikna på vad dessa herrar har åstadkommit så ska du köpa detta album.

För det mesta så brukar det inte båda så gott när artister börjar släppa Best of-album, det brukar betyda att de är på nedgång och har slutat producera och nu vill klämma fram de sista stålarna ur namnet. Så trodde jag även var fallet med Astral Projection eftersom det blev i det närmaste dödstyst omkring projektet i två år. Men ack så fel man kan ha, samtidigt som jag svor över att jag inte blev mättad med fler Astral-låtar så satt de i hemlighet i sin studio och byggde på ett alldeles nytt album i två års tid. Deras nya album AMEN släpptes i oktober 2002 och jag var antagligen den förste Borlängebon att springa ner till skivaffären den morgonen och införskaffa mig ett exemplar. Tyvärr så höll "AMEN" inte riktigt samma klass som de tidigare albumen, skivan var några snäpp mörkare, mer progressivt och psykedeliskt än de föregående alstren. Skivan var långt ifrån dåligt, snarare mycket bra, men om man jämför med de tidigare mästerverken så hamnar detta lite längre ner.

Ungefär samtidigt som AMEN var i produktionsstadiet så ville Avi Nissim vidga sina vyer lite, därför bildade han, som vanligt i största hemlighet, projektet Human Evolution tillsammans israelen Guy Sebbag. Human Evolution var ett projekt som enbart koncentrerade sig på melodisk trance, och med bravur dessutom. Låtarna Human Evolution och Project Magneta släpptes båda på ID&T i början av 2002. Själv anser jag att låtarna borde ha fått långt mycket mer uppmärksamhet än vad de fick eftersom de är två helt underbara låtar. Kanske var det hemlighetsmakeriet som skadade det lite, kanske hade låtarna fått mer uppmärksamhet om alla visste att det var Astral Projection som låg bakom dem.

Hösten 2003 påbörjade de ett samarbete med den skicklige producenten och tillika DJ:n John ’00’ Fleming. Det resulterade i John’s remix av deras historiska dänga Mahadeva som du kan läsa mer om i denna recension. I skrivande stund så arbetar de på ett nytt soloalbum kallat Ten, som ska symbolisera de tio år de arbetat och spridit sin musik tillsammans, lita på att det kommer en recension när kalaset släpps.

Vill du veta mer om dessa grabbar så kan du, om du har orken att genomlida den drygaste upplevelsen sedan YES-reklamen, gå in på:
www.astral-projection.com