LogoTranceland.org
Bli medlem nu!
Logo

porträtt

12Moons
Above & Beyond
Andrew K
Armin van Buuren
Astral Projection
Ben Lost
Björn Åkesson
Blank & Jones
BT
Chicane
Christian Rusch
CJ Stone
Cosmicman
DJ Fire
DJ Irish
Dj Tiësto
Envio
Ferry Corsten
Gabriel & Dresden
Gareth Emery
Goldenscan
Hallucinogen
Hybrid
Intervju: Marco V
Intervju: Pulser
James Holden
Jezper Söderlund
John 00 Fleming
Joni Ljungqvist
Junkie XL
Lange
Laurent Veronnez
Marc Mitchell
Matt Darey
Michael Splint
Mike a.k.a. Push
Mike Shiver
Miranda
Niklas Harding
Oliver Lieb
Oliver Prime
Parham
Paul van Dyk
Piet Bervoets (Rank 1)
Probspot
Progresia
Ralph Fridge
Robert Lidstroem
Robert Miles
Sasha
Shane 54
Signum
Solar Stone
Son Kite
Tegma
The KLF
Unknown Source
Vibrasphere
Özgür Can

Signum

Holland www.signum-djs.com

av Igloo (2004-07-14)

Signum är inte bara ett svenskt varumärke med egen läskeblask, tärnad potatis, kryddost, tomatpuré och tortellini. Det är även ett holländskt tranceprojekt som har lyckats klämma ur sig några sjuhelsikes vidunder till låtar som till exempel ”First Strike”, ”Cura Me”, ”Third Dimension”, ”Push Through” och min personliga favorit ”Second Wave”. Signum består av två herrar i 28-årsåldern som heter Pascal Minaard, den mörkhårige killen på bilderna, och Ronald Hagen, den blonde killen. Pascal och Ronald bor faktiskt grannar med varandra i en liten håla vid namn Zoetermeer som ligger någonstans i närheten av Haag.











Nu föll det sig så väl att de spelade på festen ”Captured Moments” i linköping den 8:e juli. Jag (Igloo), tricky och Ligaya var inbjudna för att göra en direktrapport från festen. När vi kom dit frågade jag Captured-grabbarna om det var möjligt att få en liten mysig pratstund med Signum, det gick alldeles utmärkt och vi fick ett eget bord med värmeljus.

Vilka hyvens grabbar
Jag hade lyckats springa ifrån alla andra, så jag fick börja intervjun själv, vilket gick lika bra det med. Man kan ju tro att så pass ”stora” namn som har haft gig i alla världens hörn skulle vara lite smått diviga och tuppaktiga. Men icke då. Detta var två riktigt helylle, trevliga och ärliga killar med bägge fötterna på jorden som snackade glatt i ungefär en kvart för varje fråga man ställde. Jag började med att fråga hur de möttes, och hur i allsin dar de kom på namnet ”Signum”. De förklarade att de träffade varandra i skolan när de var i 12-årsåldern. Både Ronald och Pascal ägde varsin synth och var ungefär lika intresserade av musik, bästa vänner med en gång. Namnet kom de på när de satt och bläddrade i en biltidning som hade råkat slinka in i deras studio. Efter ett tag kom tricky som hjälpte mig med faktainsamlingen, och Ligaya som fånade runt med kameran så att vi fick några fina bilder också.

Blod, svett och tårar
Fritidsintressen förutom musiken då? Deras intressen var fotboll, film data- och tv-spel varpå vi självklart passade på att fråga om de grät när Holland åkte ur EM. De förklarade att de inte förväntade sig så mycket av det holländska laget, så därför blev de nöjda med placeringen de fick. De skrattade sedan elakt och frågade om jag grät när de slog ut Sverige. Jag grät blod, givetvis. När filmer kom på tal så fladdrade deras munnar i en hysterisk takt och man hann uppfatta titlar som Pulp Fiction, Boondock Saints och Matrix. Eftersom jag även gillar anime frågade jag vad de tyckte om det. För animefantaster så var de (precis som jag) förtjusta i Hamayo Miazakis filmer Mononoke Hime, Grave of the Fireflies och Laputa.



Pang-pang och köttbullar
När det gällde tv-spel så var deras nuvarande favorit GTA: Vice City. Quake spelade de tyvärr inte men Unreal låg högt upp på topplistan hos de två. På något vänster så kom vi även in på svenska mattraditioner. De gillade våra köttbullar, korv och (föga förvånade) de svenska flickorna, som de tyckte var de vackraste i världen. Var har vi hört det förut? Sill gillade de däremot inte, de tyckte bestämt att allt som bodde under vattenytan gott kunde stanna där.



Klirr i kassan
I början av Signums karriär, ungefär vid åren 98-00, så remixade de några ganska kommersiella artister som Scooter, Alice Deejay och ATB, med blandade reslutat. Vi frågade dem om de faktiskt gillade låtarna, om de ogillade låtarna och remixade för att de skulle bli bättre eller om de helt enkelt behövde lite snabba tillskott i kassaskrinet. De förklarade ärligt att i början av karriären så var de i behov av en studio, men satt med fickorna tomma. Därför remixade de Scooter, trots att de inte gillade låten, för att få in lite slantar till att bygga en studio. Deras remix på ”Alice DeeJay – Better off Alone” var dock inte gjord med några större summor i åtanke, och är enligt mig en brutalt bra och upplyftande remix.

Signum Signal
När man lyssnar på Signums tidigare grejer, som till exempel dessa remixar jag nyss babblade om, och jämför med låtarna de släppte efter millenniumskiftet så hör man en rätt stor skillnad, det låter inte ens som att det är samma killar som ligger bakom låtarna, det låter ungefär tvåhundra gånger hårdare. Vi frågade dem varför de gick från väldigt mjuk och melodisk trance i slutet på nittiotalet till hardtrance på bara något år, om de helt hade tröttnat på mjukare trance eller om de bara var på aggressivt humör. De svarade att de aldrig ville hålla på med samma sound hela tiden, utan att de ville utveckla sig och upptäcka nya grejer inom trancescenen. Vi fortsatte korsförhöret och fick reda på att de har ett helt nytt projekt på gång kallat Signum Signal som ska leverera manglande techno istället för trance. Det blir spännande att se hur väl de hanterar technogenren.

Vi ser fram emot oktober
Som sagt så är ”Second Wave” den Signum-låt som ligger mig närmast hjärtat, men den har aldrig blivit släppt på något bolag, utan bara släppt som whitelabel. Svaret var bättre än jag någonsin hade kunnat ana. Second Wave kommer att släppas, med en helt ny och hårdare remix, nu redan i oktober, den recensionen är redan paxad.

Smidige Ronald
Johan (tricky) frågade Ronald (den blonde) om det största ögonblicket i hans liv. Han kliade sig fundersamt på hakan innan han fick den där lite småläskiga och drömmande minen som små barn brukar få när de har råkat snubbla in i en stor leksaksaffär. Han berättade att det absolut största han har varit med om var när de lirade på klubben Gatecrasher för första gången. De hade väntat sig ett svalt mottagande, men den första låten de drog på, Solar Level, fick publiken att vråla i extas. Vi undrade om det mest pinsamma ögonblick de hade varit med om bakom skivspelarna, men de hade inte lyckats göra någon speciell stor blooper. Den enda händelsen de kunde komma på var när de spelade på en fullsatt klubb på nyårsafton och Ronald råkade svinga en mic rakt in i skivspelarna så att all musik avbröts.

En rolig fråga blir tråkig
Vi avslutade med att fråga vilken fråga de alltid har väntat på att svara på, men som ingen har frågat (blev det rörigt? Läs igen). De funderade en lång stund innan Ronald tydligen ville ha den ganska trista frågan ”Vad fick er att välja trancebranschen?”. Han svarade på den själv och menade att de, förutom Scooter-remixen, aldrig har varit inne i branschen för att tjäna pengar. De gör detta för att de är förälskade i musik och för att det är så pass roligt. Huruvida man vill tro på det är upp till var och en. Vi är i alla fall nästan säkra på att de talar sanning.



Tranceland avslöjar...
… att Signum inte gillar skaldjur eller fisk.
… att de inte ringer sina mammor varje dag, de blir istället uppringda.
… att de gillar köttbullar och svenska flickor.
… att ingen av killarna kan sjunga.
… att Perry O’Neils skivor är de hetaste de har i skivväskan just nu.
… att Signum är ett par trevliga jävlar.




Tranceland Tipsar…
Alice DeeJay – Better off Alone (Signum remix)
Signum – Second Wave
Straydog – Mirror (Signum remix)
Travel – Bulgarian (Signum Remix)
Signum – Push Through


Ett stort tack till de snälla Captured-pojkarna för all hjälp!