Son Kite

Från den sydsvenska staden Malmö kommer en av Sveriges största tranceduos någonsin. De agerar under namnet Son Kite och släppte i April sitt kritikerrosade album ”Colours”. En mild Stockholmskväll i juli ordnade trancelands utsände reporter Chris Chang (aka Anthrax) en intervju med Sebastian och Marcus för att höra vad dom hade att säga om både det ena och det andra.



Varför började ni producera trance? Var det ett självklart val?
M: Helt enkelt för att vi gillade det, men när vi började producera gillade vi inte den melodiska och full-on-trancen.

S: Den psykedeliska trancen lyssnade vi väldigt lite på

M: Ja, det var mer minimal trance som kanske hörs på Minologue-albumet, det första albumet var mycket mer minimalt än andra albumet.

S: Marcus DJ:ade under flera år i början på 90-talet och anordnade en massa fester och klubbkvällar i Skåne tillsammans med andra.
Jag hade inte lyssnat så väldigt aktivt på dansmusik, det blev mer att man gick ut och dansade och kanske hade någon skiva. Jag höll på mer med pop och klassisk musik.
Jag hade inte så jättestor koll på alla genrer i början, det var mer att jag tyckte om det Marcus spelade. Så vi började någonstans utifrån det Marcus spelade och det var ju en blandning av tranceinfluerad techno, trance, acid, house och sen så fastnade vi mer för trance. Kanske inte renodlad trance, men trance som något slags huvudbegrepp med influenser från massa olika håll.

M: Vi har gillat technon, fast den har varit lite för minimal och vi har gillat trancen fast det kanske varit lite för mycket full-on och melodier, så det blev att vi skapade något som var något mittemellan som inte så många gjorde då. Så då blev det vårat sound.

S: Vi trodde aldrig att vi skulle slå på trance marknaden faktiskt, när vi började så fanns det ingen som släppte sån musik som vi gjorde. Så vi startade ett eget bolag för att släppa vår musik. Men så var det stort tyskt bolag som ville släppa vårt Minologue-album och helt plötsligt så blev vi jättekända inom den internationella psytrance-scenen. Vilket vi blev väldigt förvånade över. Så därför kom vi in på den svängen, av en liten slump.

När ni gör en låt, vad fokuserar ni på? Beat, melodi, nyskapande?
S: Rytmen är ju superviktig.

M: Ja groovet är bland det viktigaste i en låt.

S: Men samtidigt kan man ju få en groove med rytmen och melodin tillsammans. Det behöver ju inte bara vara trummor för att få en groove, basslingan är ju viktig för att få gunget men den kan ju vara melodisk och rytmisk på samma gång. Tidigare var vi nog mer hundra procent fokuserade på rytmen. På Minologue-albumet och på de första tolvorna så var det mer percussion-inspirerat och mindre melodier. Vi tänkte mera "ok, nu ska vi ha en ton och byter vi ton nu så blir det för mycket trance". Idag har blivigt mycket mer melodiska och om man jämför det nya albumet med det första albumet så är det ju en avsevärd skillnad. Så att idag så är det nog beats, melodi och nyskapande som man strävar efter hela tiden, att man hela tiden försöker göra något nytt.

M: Vi har alltid försökt att göra grejer som överraskar på dansgolvet. Jag tycker det är tråkigt att stå och dansa till musik när man redan vet vad som ska hända. Man vet att "aha, där kommer breaket.. 1,2,3 där sätter det igång" man vill en då ha något som överraskar, det är något som vi alltid har försökt göra.

S: Eller hitta balansen, för att när folk vet vad som händer får publiken självförtroende på dansgolvet. När man kommer ut på dansgolvet så står man där och gungar lite och så kommer en trumvirvel och sen en cymbal, så känner folk känner igen det.


Tycker ni trancescenen internationellt och i Sverige går i en bra riktning?
S: Jag tycker det finns positiva sidor och negativa sidor. Någonting som har varit negativt väldigt länge är tankesätten "ok, vi lyssnar på trance" eller "vi lyssnar på house" och sen tar det stopp. House-DJ:s skulle aldrig få för sig att köpa ett Son Kite-album för att det är trance. Men hade dom verkligen lyssnat på det och inte vetat vad det var för etikett, så kanske dom hade gillat det. Likadant med folk som lyssnar på trance och vägrar att lyssna på house för att det är house. Alla inom dansmusiken borde vara lite mer öppna för att lyssna på lite allt möjligt. Så att lite mindre insnöade personer inom scenen tycker jag skulle vara kul.

M: Det kommer ju alltid nya artister som gör någonting nyskapande. Det är alltid roligt att höra någonting nytt. Däremot tycker jag det är tråkigt när man hör samma gamla basslinga som går 6 timmar i sträck, det är mindre intressant efter ett tag.

(Sebastian tog över intervjuandet frivilligt en kort stund)

S: Är det så på fester?

M: Jag kan ju bara svara för de fester jag går på mest och det är ju i Malmö där jag bor. Då är det ganska öppet om man jämför med andra delar av världen. Dom är öppna för att höra lite på progressive house samtidigt som dom kanske hör lite full on, dom accepterar det och lämnar inte dansgolvet direkt. Om man jämför med Israel där publiken lämnar dansgolvet direkt om man sätter på en låt som kanske är lite house eller progressive.

S: Eller om man går på en house-klubb och sätter på en trance låt så är det samma sak, det är lite från båda läger.

Om man tänker på labels och liknande, nya artister, nya labels, gamla labels som plockar upp nya artister osv?
S: Det är så svårt idag eftersom skivförsäljningen går så extremt kraftigt neråt, vi hade ju massa skivbolag själva innan men vi överlät det åt andra personer i höstas. De svåra är ju att de artister man kan tjäna på är redan etablerade och kända, eller man går i alla fall inte minus. Men så fort du släpper en ny artist så finns det ingen chans att du inte går annat än jättemycket back, så skivbolagen vågar ju inte släppa nya artister. De satsar hellre på de gamla vanliga korten hela tiden och det gör ju att de nya artisterna har mycket mindre chans idag att bli erkända internationellt. Så på grund av det så tycker jag att det är en lite stagnation inom musiken, det är inte så många artister som verkligen försöker göra något annorlunda eller försöker ge en känslan av att de verkligen har jobbat hårt med albumet. Det är väldigt mycket samma musik som släpps år efter år och det är kanske för att det inte släpps så mycket nya artister.

M: Kanske när mp3, eller Internet överhuvudtaget har vuxit mer och blivigt lite mer accepterat så man förhoppningsvis kan leva på att sälja musik på nätet. Då kanske det börjar hända mer igen.

Hur kom ni på konceptet med de 4 releaserna? Var det något ni kom på till just den här skivan eller har ni haft tankar om att göra det länge?
S: Vi hade faktiskt tänkt göra en dvd innan.

M: För 3 år sedan ungefär.

S: Men när vi började planera den så insåg vi att det var för kostsamt, och då hade vi inte pengar till det eftersom teknologin var dyrare. Vi har alltid velat släppa något som visar hur vi spelar live eftersom vi alltid blivigt uppmärksammade för vårat liveset. Nu så fick vi möjlighet att göra dvd:n och spela in med ett film team i Tokyo. Så när vi hade albumet och dvd:n så kändes det som ett bra tillfälle att göra någonting större än så.

M: Vi ville ju göra någonting nytt också, inte bara släppa ett album. Vi försöker alltid göra någonting nytt hela tiden för att synas, höras och för att det kul.

Vad lyssnar ni helst på för musik?
S: Jag lyssnar på otroligt mycket musik, dansmusik blir nästan bara på jobbet för vi jobbar nästan hela tiden. Man sitter i studion hela dagarna. Börjar klockan nio på morgonen och jobbar halvt in på natten. Sen är man ute och spelar på helgarna. Men när jag väl är hemma lyssnar jag på all form av electronica som inte är dansmusik. Allt från chill, ambient, dub, electro, louge, jazz, pop, klassiskt. Hela registeret (skratt).

M: Jag lyssnar på jättemycket, men eftersom jag dj:ar lite mera så lyssnar jag mer på dansmusik. Men det är väldigt brett, allt från trance till house, progressive house osv. Jag lyssnar på allt, allätaren.

S: Jag har börjat köpa massa breaks skivor bara för att det är så himla kul med något som man inte lyssnat på så mycket. Man blir så barnsligt fascinerad.

Influeras ni mycket av det ni lyssnar på själva på fritiden eller influeras ni mer av t.ex kollegor när ni är ute och spelar osv?
S: Jag influeras av allting, det är som en stor gryta och så slänger man ner delar av sitt liv och rör runt där, sen öppnar man kranen och så droppar det ut några Son Kite-droppar (skratt)

M: Det kan man nästan höra om man lyssnar på första albumet, då hade vi inte spelat så mycket då var det väldigt minimalt. Men sen kom andra albumet och då hade vi spelat väldigt mycket på trance fester då vart det mer åt full on-hållet. Så nu på tredje albumet så var vi trötta på det där som vi nog aldrig gillat så jätte mycket.

S: Det är nog mer en blandning av allting. Mer melodisk tranceinfluerat, electroinfluenser och house-influenser.


Vad får er att bestämma att nu ska ni göra en låt? Är det något som ni känner att ni måste göra pga. av press för att en ny skiva ska bli klar eller är det bara något som kommer?
M: Vi är så extremt kreativa och inspireras av olika saker hela tiden. Om vi kunde sitta 24 timmar om dygnet och göra musik skulle vi nog göra det.

S: Problemet har ju varit att när vi började göra musik så gjorde vi bara musik när vi väl kunde börja överleva på det. Sen startade vi skivbolag, musikförlag, management, bokningsförlag. Så i början på förra året var det helt absurt. Vi gjorde musik i fem namn, jobbade på kontoret nästan hela tiden, spelade varenda helg. Då fick vi planera att de 1-2 dagarna vi kunde sitta i studion skulle vi sitta i studion. Men nu har vi skaffat manager och bokningsagentur och lagt ner det andra. Så vi kan fokusera på att göra musik. Det har varit jättekul att göra allt det andra, men det funkade inte riktigt. Nu kan vi sätta oss ner och koncentrera oss på att göra musik istället. Ibland kanske det blir lite dub eller lite Son Kite, vissa gånger kanske vi bara sitter och lattjar med ett ljud.

Er skiva Minologue blev ju mer eller mindre en klassiker över världen, vad tror ni
bidrog till att den blev så stor som den blev?
S: Av en slump så kom den vid exakt rätt tillfälle, vi gjorde bara det vi gillade då. Vi hade ingen tanke på att den skulle slå eller att vi skulle tjäna pengar på den. Hela trancescenen hade stannat upp lite och alla skrek efter att något nytt skulle komma. Vi lyckades komma i rätt timing och musiken hade element av trance. Så den blev väldigt bra mottagen.



Tror ni trance kommer ha en ledande roll inom populärmusiken i framtiden?
M: När jag började lyssna på techno runt 92-93 var det ju ingenting som var i närheten av kommersiell musik. Men på slutet av 90-talet så var det mycket som blev acidinfluerat och mycket mer dansinfluerat. Jag tror att undergroundkulturen influerar den kommersiella kulturen som Britney eller Justin, som är ganska mycket elektronisk musik. Det känns som att om inte undergroundkulturen funnits så hade de nog inte skapats och blivigt så stora.

S: Man brukar säga att 3-5 år efter att något har hänt i undergroundmusiken så ploppar det upp i kommersiella låtar.

M: Men jag tror inte nog inte att trancemusiken kommer bli kommersiellt gångbar som Britney och sånt..

S: Men det finns ju eurotechno som är väldigt influerat av melodisk trance, som säljer hutlösa mängder.

M: Ja, Tiësto säljer ju ganska bra men han har ju ett stort namn.

S: Jag tror det kommer att komma kommersiell som säljer lika mycket som Britney, som kanske är influerat av trance. Men det kommer nog inte vara underground-trance som det låter idag. Jag tror att all underground-dansmusik hela tiden kommer sträva efter något nytt och på det viset bevara undergroundkänslan och inte bli kommersiell, det är på något sätt nyckeln till att det är underground.

M: Man är sådär tvetydig, det är ju kul att folk gillar ens musik och att folk köper ens album. Men samtidigt är det ju inte så kul ifall man skulle bli jättekommersiell och jättestor.

S: Tyvärr så kan man nog inte styra det heller. Som musiker ska man bara göra det man tycker om. Om det blir kommersiellt gångbart eller inte ska inte spela ingen roll. Om vi skulle göra en skiva som 10 miljoner människor vill ha, så ska vi inte försöka att inte göra den skivan. Då är det ju den musiken vi gillar och står för och då ska vi göra den. Men vi ska inte försöka göra den skivan bara för att den ska sälja.

M: Då säljer man sig.

Vad föredrar ni, live eller studio?
S: Två sidor av ett mycket trevligt mynt, så det är svårt att säga.

M: De hänger ju ihop.

S: Man behöver båda sidorna, men om jag var tvungen att välja skulle jag nog säga studion.

M: Ja, det skulle jag också säga.

S: Att sätta sig ner producera och skapa någonting nytt kan man inte göra på scen. Fast vi försöker göra så mycket som möjligt live. Men utan liveframträdandet där man kommer i kontakt med publiken är en helt underbar känsla som man inte vill missa heller.

M: Testa de nya låtarna måste man ju också göra, funkar det eller funkar det inte.

S: Vi gillar både och men studio är nog vi mest lagda åt.



Bästa live-minne?
S: Det är många. Det finns så många olika typer av livespelningar, det finns ju dom gigantiska festerna som det är jättemycket folk på. Där missar man ofta kommunikationen och känslan med publiken, så det är inte lika roligt att spela.

M: En massiv känsla (skratt)

S: Ja, responsen från ett så stort hav av människor är en jätterolig upplevelse. Sen har man ju dom små klubbarna där det kanske är 500 personer, det kanske inte är en dunderpublik fast närheten till dom gör att det bli en superstämning, man står nästan på dansgolvet. De bästa såna minnena är nog Malmö.

M: Ja, hemmapubliken.

S: Vi har spelat ungefär en gång per år i Malmö och hittills så är Malmöpubliken oss väldigt trogna, så det brukar bli riktiga rock n’ roll-spelningar. När vi hade releasefest för vårat album i Mars på KB i Malmö, var nästan som en hårdrockskonsert. Det var helt knökfullt, det gick inte in en kotte till och alla skrek så högt att man nästan inte hörde när man satte igång baskaggen och sånt är ju jätteroligt. Men sen så är det mycket spelningar i naturen, i naturen kanske låter lite..

M: Vi spelar i skogen!

S: Vi spelar gitarr och luktar på blommorna!

M: Det blir ju att man spelar lite överallt.

S: Vi har ju spelat på öar i Grekland, i Japan, i Mexico. En del är ju väldigt udda. Men om ska vi räkna upp några blir det nog Malmö Popstad 2000 som var otroligt bra, Malmö releasefesten, Fusion Festival. Samatraki förra året var superbra. I Japan har vi spelat på en massa spelningar som varit minnesvärda, Australien när vi spelade i bushen var helt otroligt.

M: Man är bara så glad av att stå i bushen i Australien och spela. Det är en speciell känsla, andra sidan jordklotet.

Bästa studiominne?
S: Det är faktiskt en speciell känsla som inte går att likna med något annat. När man är klar med en låt och verkligen är supernöjd och känner att det är det bästa man har gjort. En känsla som kanske varar i en dag. Den känslan är otrolig och helt underbar varje gång. Men inget jag har inget specifikt minne.

M: Nostalgi funkar ju alltid, man tänker tillbaka på den gamla goda tiden på när man satt i Lund och gjorde musik i en gammal källare, med en kakaffär ovanför och gick och köpte kakor...

S: För man hade inte pengar till mat..

M: Såna grejer är också roliga men det är nog som Sebastian säger, den där känslan det är nog det bästa.

S: Det var lite så med On Air, dan efter vi var klara så åkte vi till Grekland och spelade på Samatraki. Vi bara kom till ön och satte upp grejerna och det kanske var 5000 personer på dansgolvet. Vi hade ju aldrig spelat den låten tidigare och så fick vi en så otroligt bra respons, jag tror aldrig att jag har fått en så bra respons någon gång i hela mitt liv. När verkligen alla händer är i luften, och då hade man fortfarande kvar den där känslan när man hade gjort klart låten, och då brukar det ju ta ett tag innan man hör vad någon annan tycker så får man responsen från dansgolvet dagen efter och dom tycker det var lika bra, så det blev dubbelt upp liksom. Så på färjan tillbaka en timme efter vi hade spelat så satt vi och sa till varandra typ ”ja, det var bra” man visste liksom inte vad man skulle säga för man hade den här underbara känslan och så kunde man inte dela med sig till någon, så vi gick och la oss istället (skratt).

M: Det finns på hemsidan förresten, det finns 3 videoklipp och tredje videoklippet är från den spelningen..



Hur känns det då för er när ni får höra en remix, er låt i en helt annan utformning?
M: Det är jäkligt spännande, det är alltid kul när någon har gjort en remix på ens låt. Man blir nyfiken på hur dom har använt ljuden som man har lagt ner så många timmar på och vi är ju väldigt öppna för alla typer av musikstilar så det blir ju inte direkt ”usch, va har han gjort” utan det blir mer ”oh, har han tänkt på den här grejen, det har inte vi tänkt på” som Lemon8 gjorde en lite mer cheesy än vi brukar göra eller tycka om, då blir man lite ”ok det här var schysst”.

S: Det blir ett litet perspektiv på ens egen känsla, det var därför som vi lät göra dom här remixerna för att få uppmärksamhet lite överallt och även visa folk att man behöver inte bara lyssna på trance, utan kolla här det finns massa musikstilar som också är bra. Andra singeln kommer att bli ännu mer. Det kommer att bli en progressive house, en breakbeat, en mer full on trance, en progressive trance, en downbeat triphop-aktig och en exprimentiell. Den är gjord av en kille nere i Malmö som sitter med analog studio så han har ingen dator. Han har bara massa sequencers och synthar, så det blir mer en exprimentiell dansvariant.

M: Den stora remixen är nog Luke Chable, vi snackade om att vi skulle ha James Holden men det blev Luke Chable.

Hur blir det med Infected Mushroom-remixen, kommer den att bli av?
S: De kunde inte riktigt hitta några ljud som dom ville använda sig av till On Air, vilket inte jag kan förstå eftersom den har mycket melodiska element i den.

M: Vi tänkte ha dom först, vi har hela tiden snackat om det..

S: Sen ändrade vi oss faktiskt, så det blir nog troligen Sub6 till andra singeln.

M: Vi kände för dom, eftersom vi alltid försöker sträva framåt i vår musikstil. Det känns som att resten har stagnerat lite med Sub6 dom en då lite annorlunda, och dom gillar vår musik jättemycket och det är ju kul att någon som gillar våran musik gör en remix så lägger dom ner mer själ i den.

Hur ser en normal dag ut i Son Kites almanacka?
S: Ja vi börjar klockan 9 varje morgon..

M: Försöker i alla fall (skratt)

S: Det beror ju på hur länge vi jobbade dagen innan, sen jobbar vi till 6. Tisdagar och torsdagar har vi middag en och en halv timme och sen sticker vi tillbaka till studion vid halv 8 och jobbar så länge vi orkar och har lust. På helgerna åker vi och spelar. När vi fortfarande hade alla förlag och liknande så var det väldigt mycket administrativt och musik, så då försökte vi dela upp så en vecka gjorde vi mer musik och en vecka höll vi på med det administrativa och försökte varva det på det sättet. Nu så har vi precis blivit klara med allt promotionarbete och administrativt arbete med albumet, så förra veckan var första veckan vi gick in i studion sen i december. Det har tagit så otroligt mycket tid med alla remixar, dvd, spelningar så det har inte blivigt mycket musik. Men nu de senaste veckorna så är det att man kommer till studion, kollar lite sajter, lite tranceland (skratt), kollar lite forum, svarar på alla mail. Sen när vi är klara med det så sätter vi oss i studion, spelar lite piano, lyssnar lite på musik…

M: Vi tar det lite lugnare än vad vi gjort förr i tiden, försöker att inte stressa så mycket. Vill vi göra ett ljud som låter lite annorlunda så kan vi sitta med den hela dagen. Innan var man mycket mera stressad och tänkte ”vi måste göra den här låten, vi har bara 2 dagar kvar”..

S: Vi har försökt släppa hela den där grejen, det förstör hela kreativiteten.

Vad tycker ni själva är den största skillnaden mellan eran första skivan Minologue och er andra skiva In perspective of är?
M: Det var lite som vi sa tidigare, innan Minologue hade vi inte kommer ut och spelat på samma sätt. Till andra skivan hade vi kommit ut och spelat på mer trancefester och blivit influerade av omgivningar och grejer. Då märkte vi att folk kanske ville ha lite snabbare musik.

S: Då tappade vi lite oss själva, jag gillar det andra albumet fast det var mer omedvetet. När man ser alla andra spela jättemangel då blir man ju influerad av det. Första albumet gjorde vi precis vad vi kände för och nu på tredje albumet så har vi gått tillbaka till det där lite. Andra albumet är nog mer trance.



Sebastian har flera soloprojekt under flera alias, hur påverkar det Son Kite?
S: Ska jag och Marcus göra musik så gör jag inte musik själv och nu har vi gjort så mycket tillsammans det senaste halvåret. Så det blir bara jobbigt att stanna kvar i studion utan att sova och så. Men det som jag saknar mest är mitt Ooze-projekt. Jag har tänkt att jag ska komma igång med det massa år men det har inte blivit av. Jag saknar lite av den där känslan att sitta där själv i sin lilla bubbla och inte prata med någon, det blir lite av en meditation. Men mitt nästa Ooze-album kommer jag försöka jobba med så fort som möjligt.

(Sebastian släppte albumet ”Open” under aliaset Kooler på Kamaflage i Maj detta år.)

Hur kommer det sig att inte Marcus har gjort något under ett annat alias?
M: Tiden, man orkar inte göra mer än man klarar av. Men som sagt vi har haft alla bolag, och spelningar och så. Jag är jättenöjd med det jag har gjort hittills.

S: Det är kul med lite fritid, vi spelar faktiskt badminton varje Onsdag.

M: Vi spelar mot Ticon..

S: Vi har match mot dom varje Onsdag, vi vinner hela tiden (skratt).

Finns det någon producent/artist som ni verkligen skulle vilja jobba med?
M: Det ändras så mycket hela tiden.

S: Det är kul att jobba med artister som verkligen inte gör det man själv gör.

M: Man har ju sina idoler..

S: Idoler kanske är lite och ta i, dom man verkligen respekterar. Men både James Holden och Luke Chable.

M: Dom gillar vi jättemycket just nu, men vi kommer säkert tröttna på dem om ett halvår (skratt)

S: Men när man gör musik med någon, så får man alltid nya perspektiv. Kanske inte just med musiken, men på hur man själv arbetar. Så fort man sätter sig i studion med någon annan som jobbar på ett helt annat sätt, så kanske man får en liten fingervisning om att man kanske inte just behöver göra på det sättet man själv har gjort hela tiden. Men det som är planerat är Nos i Malmö och Atmos.

Hur mycket skiljer sig en låt från originalet när ni spelar den live?
M: Ganska mycket, det sättet vi spelar live på försöker vi göra det så live som möjligt. Men rent tekniskt sett så går det inte för tillfället. Det brukar bli att vi spelar varannan låt live, varannan låt från cd med fiol eller ljud ovanpå. Men dom som är live skiljer sig ganska mycket, arrangemanget är helt live. Det kan bli ett helt annat break och så vidare.

S: Ibland så har vi gjort liveversionen innan vi gjort låten, så vissa av ljuden som är med i liveversionen är aldrig med i låten, eller tvärt om. Ibland när vi har spelat en låt live i ett halvår, så byter vi ut ljuden så det blir något annat. När vi spelar live så har vi en mixer på 16 kanaler, och kanske 70 ljud i en låt. Så då måste man trycka ihop de där ljuden på de 16 kanalerna. Så då får man tänka lite annorlunda, som vilka ljud är verkligen viktiga för att vi ska kunna spela på dansgolvet, vilka kan vi göra om och så vidare. Så ofta blir grunden i låtarna enklare jämfört med skivan. Men arrangemanget är helt annorlunda.

Vad skulle ni rekommendera för en person som aldrig lyssnat på trance tidigare,
som är sugen på att titta lite närmare på genren? Några speciella låtar/album?
S: Colours! (skratt) Underworld kanske, de tidigare albumen är ju techno fast med tranceelement, det är nog ganska så lätt att lyssna på.

M: I och för sig Global Underground-serien är lite trancig, fast det är progressive house.

S: Inom progressive trancen som kanske vi mer kommer ifrån, Atmos nya albumet gillar jag väldigt mycket så det rekommenderar jag fast det är lite mer progressive house. Vårat album tror jag nog är ganska bra för att det är lite mer i mellan landet. Vibrasphere och Ticon tycker jag också väldigt mycket om. Full on-trancen tycker jag är så svårt eftersom jag inte lyssnar på det så mycket, det är svårt att rekommendera nånting som man inte är så insatt i.

M: Det är så lätt att ta det som man gillar just nu. Som just nu är jag väldigt inne på Sub6, deras senaste singel är jättebra.

Hur ser framtiden ut?
S: Jag tror vi har tangerat det lite grann, genom att vi har ändrat vårat arbetssätt. Att vi har skippat alla bolag så att det bara är musik nu. Så att efter det här albumet och vår dvd som vi har jobbat så jäkla hårt med så går vi in i studion och bara experimenterar. Vi vill inte planera så mycket nu för konceptet har blivigt så mycket bestämda tider, planering och regler så nu är det bara att leka fram lite toner.

Om ni skulle skriva ett recept på en riktigt bra kväll, vilka ingredienser skulle ni ha med?
S: Först och främst ett gott humör, trevliga vänner, varierande musik. Lite annan musik på förfesten, och lite rock n’ roll i mitten. Ett ställe som är lite underground men inte för sunkigt.

Om ni fick ta med er 3 saker till en öde ö vad skulle det vara?
M: Flickvän, laptop och högtalare.

S: Flickvän, det känns ju lite surt att säga samma sak (skratt) men det måste ju bli en laptop. Och så måste det bli högtalare annars så hörs det ju ingenting.



Ungefär 3 timmar efter att intervjun tog plats gick Sebastian och Marcus upp på scen och gjorde en helt underbar spelning. Har ni inte sett Son Kite än borde ni göra det så fort dom kommer till en stad nära dig.



Remixerna för Son kites andra singel som är planerad att släppas nu i Oktober är offentliggjorda och är följande:

Colours (Luke Chable Remix)
The stars within us (Dino Psaras Remix)
Let us be (Vibrasphere Remix)
Let us be (Aztec Remix)
Focus (Shilo Remix)
Focus (NOS Remix)

Håll ögonen och öronen öppna för Son Kites DVD som blev försenad till September!