Oliver Prime

Är det någon producent som just nu är så het att man kan steka ägg och rosta bröd på hans panna så är det Oliver Prime. Trots att han bara har ett enda officiellt solosläpp bakom sig så har han blivit halva tranceelitens (och även min) lilla krambjörn. Men vad är det för speciellt med hans musik som gör att till och med den mäktige John ’00’ Fleming bugar för honom? En kvalificerad gissning är att det helt enkelt inte låter som allt annat som släpps idag, och jag tror att folk har tröttnat på att man kan räkna ut precis hur en trancelåt kommer att låta när man bara har spelat den i några sekunder. Efter ett par tusen halvfjolliga melodiska låtar så suktar allmänheten efter lite tjofaderrittan, lite tyngre grejer, lite fartfyllda grejer, lite driviga grejer… och där kommer ju Oliver precis rätt i tiden.

En till sak som gör Oliver Prime unik är att han är en tranceproducent från Slovenien (men uppväxt i Österrike), och hur många sådana som existerar i dagsläget kan jag räkna på min grannes enfingriga högerhand. Som så många andra producenter så började hans musikaliska bana på högstadiet när han tog sina första gitarrlektioner. Så småningom gjorde han som alla andra häftiga högstadiekillar som ville bli populära hos fruntimren på den tiden – startade ett rockband. Men som vi alla vet så är det ju inte rock som går hem hos tjejerna, det är ju svårfångad elektronisk musik. Det förstod även Oliver efter ett par år, så han lade gitarren på hyllan och köpte sig en synth.



2003 smet hans första låt ur hans studio och blev signad till ett österrikiskt skivbolag kallat ”Synergetic Records”. Låten heter Da Korah och har en mystisk och ökenaktig melodi, och som allt annat utav Prime så är den mörk, mysig, hård och väldigt bra. Tyvärr så släpptes den aldrig utan hamnade istället på en psysamling kallad ”Knee Deep – The Sound of Suntribe”.

Velvet Sunshine heter nästa låt och det är min personliga favorit från denne man, har du hört ett mer brutalt buildup så kan du maila låtnamnet till jagljuger@tranceland.org. Efter en uppbyggnad så mörk att man tror att Satan själv har börjat producera progtrance så mynnar låten ut i ett break. Den repetitiva melodin som har spelats under buildupet blir längre och förvandlas till en mörk historia som snarast påminner om gammaldags Goa. Originellt och härligt så det heter duga. Låtnamnet låter som en fluffig och gullig solskenslåt, men lita inte på namnet, denna är perfekt att spela när man är på lemlästarhumör.

”Tredje gången gillt” utbrast Oliver när han hade producerat klart sin nya singel Radiance, och så blev det. Låten släpptes på det holländska bolaget ”Reset Records” och blev hans debutsingel. Det var med denna singel som hans musik nådde ut till den breda massan av trancelyssnare och inte bara de som råkade snubbla över några dammiga samlingsskivor, synd bara att låten fick så urbota tråkiga remixar. Givetvis så har din favorithemsida recenserat låten. Klicka och bli klok(are).

Den soliga sommaren 1997 blev ännu soligare när en annan Oliver, Oliver Lieb, släppte sin numera klassikerförklarade låt L.S.G – Netherworld. Som ni kanske har märkt så hatar jag alla dessa 2004- och 2005-remixar från botten av mitt hjärta, men denna gång så kan jag inte låta bli att leta fram haklappen. ”Netherworld” kommer att släppas med remixar av, läs noga nu, John ’00’ Fleming, Oliver Lieb himself och vår nye vän Oliver Prime. Hur remixarna låter får du reda på när recensionen anländer till en hemsida nära dig.



Oliver är även aktuell med ett nytt alias som kallas Fairychild, och då är det nog alltså inte ett homosexuellt barn han syftar på utan ett ”alvbarn” eller något i den stilen. Hans första singel med alvnamnet kommer att få det något svåruttalade namnet Lilavo Dvijenie och skulle släppas nu i januari. Vad jag har hört av låten så låter det alldeles alldeles… underbart. Jag tittade i redaktionens spåkula, och i den såg jag att Oliver Prime kommer att bli en av 2005 års absolut hetaste producenter. Den brukar inte ljuga.